Skratt som medicin

Att skratta åt våra galenskaper är en viktig del i tillfrisknandet. Här kommer ett litet klipp av just den anledningen :)

Sockerberoende i media

Hej!

Det känns som att sockerberoende finns överallt i media. Vart jag än vänder blicken så står det nåt. Alla verkar ha en åsikt. Finns det sockerberoende? Är det en sjukdom? Hur ska man göra? Vad ska man inte göra?

Jag vet inte vad som är rätt eller fel utan jag vet bara vad som funkar för mig. Men jag tycker ändå diskussionen är spännande och har därför samlat lite länkar nedan:

Sött och fett som knark för hjärnan
När man blandar socker och fett, som i en kanelbulle, blir suget lika starkt som av kokain. Efter hundratals affärsmiddagar tvingades industrimannen Sören Gyll förra året transplantera sin lever. Nu varnar han andra för att gå i sockerfällan. Läkemedelsindustrin använde kunskapen för att utforma det hittills mest effektiva bantningspillret. Ändå erkänner inte myndigheterna att man kan bli beroende av godis och skräpmat.
Läs mer: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socker-liknas-vid-narkotika_6594828.svd

Sockerberoende är bara ett av många utlopp
Forskare har under många år talat om socker som ett gift för kroppen. Andra hävdar att det inte är så farligt. Kan båda ha rätt? Ja, absolut! Det beror på vad – och vem! – de tittar på.
Läs mer: http://www.bittensaddiction.com/beroenden/beroende.html

Gunilla Sahlin och Charlotte Erlandson Albertson på Efter 10
Gunilla Sahlin, författare till boken Vitt begär, och Charlotte Erlandson Albergson, professor, svarade på frågor om sockerberoende i Efter tios chatt.
Läs mer och se inslaget: http://www.tv4.se/1.2358711/2011/11/11/gunilla_sahlin_och_charlotte_erlandson_albertson_chattade_om_sockerberoende

Godissuget tog över hennes liv
Matmissbrukare har stödgrupp i Stockholm. Efter många år av socker- missbruk sa Annas kropp ifrån. I dag är hon frisk och går i en självhjälpsgrupp för anonyma matmissbrukare.
Läs mer pdf: http://sthlmaddict.files.wordpress.com/2011/12/sockerberoende.pdf

Sockerberoende i c/o Segemyhr
Bara roligt? Roligt men kränkande mot dem som verkligen har liknande problem? Det lär bero på vem som tittar. Du är varnad.
Läs mer: http://www.kostdoktorn.se/sockerberoende-i-co-segemyhr

Anna Skipper om kost vid sockerberoende
Katta får äta Anna Skippers variant av LCHF.
Detta ska en sockerberoende som Katta äta…
Läs mer: http://www.annaskipper.se/kost-for-sockerberoende.html

Arsinoe bogg om sockerberoende
Fan vad trött jag är på det eviga snacket om sockerberoende. Alltså, jag förnekar absolut inte att man kan vara sockerberoende och att det är ett jävligt fett problem som man såklart måste göra sig av med. Men detta tjat om sockerberoende hit och dit skapar en enligt mig extremt osund trend, och det är att folk kallar minsta lilla sug för beroende.
Läs mer: http://www.arsinoe.se/?p=13262

Sockerberoende
Sockerberoende är ett påstått beroende av socker i alla dess former samt snabba kolhydrater då de omvandlas till socker väldigt snabbt i kroppen. Beroendet är dock omtvistat bland svenska läkare och det har inte fått officiell status som en sjukdom.
Läs mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sockerberoende

Vad är FAA anonyma matmissbrukare ?
Anonyma matmissbrukare är en gemenskap av män och kvinnor som är villiga att tillfriskna från sjukdomen sockerberoende. Att dela vår erfarenhet, styrka och hopp med andra tillåter oss att tillfriskna från denna sjukdom, EN DAG I TAGET.
Läs mer: http://www.faa.se/ 

Bloggtips: Gunilla om vitt begär

Vill bara snabbt passa på att tipsa om bloggen (och boken) Gunilla om vitt begär, en daglig vandring med beroendesjukdom. Såhär skriver hon om sigsjäl:

Jag heter Gunilla Sahlin och är 29 år. Sedan våren 2007 har jag förstått att jag har en kronisk beroendesjukdom jag inte kan ignorera, som jag haft hela mitt liv, och att socker är mitt primära utlopp. Här får du följa mina tankar och observationer genom min vardag. Jag berättar om mina upplevelser och hur jag hanterar min allergi. Följ mig gärna, och kommentera när du vill.

October 30 Marks First Annual “Sugar Addiction Awareness Day”

Idag är det Sugar Addiction Awareness Day och jag ska fira med att vara abstinent bara för idag! Hur ska du fira?

I helgen var det Halloween och jag minns när jag var liten hur jag sprang upp på mitt rum och hällde ut godiset på golvet och tänkte ”Wow vad mycket godis, detta kommer vara i en evighet” och så ville jag bara bada i det som Joakim v Anka badar i sina pengar. ”Jag ska bara ta en…” och plötsligt så rotade jag runt i högen och det vara bara papper kvar! Allt godis var borta!

Jag minns hur förvånad jag var att det försvann så snabbt, jag hann inte ens märka det. Samma sak var det när jag var lite äldre och det bästa som kunde hända var att vi ställde om till vinter tid för då fick man ju en hel timme extra på krogen! Men även den försvann som bara den och jag stod häpen kvar och kände ångesten komma krypandes, vad skulle jag göra nu? När får jag drogen nästa gång? HUR ska jag få tag på drogen???

Så såg det ut. Sen fick jag höra om beroendesjukdomen och att även socker är en drog. Jag fick hjälp och kunde ta mig ut. Idag firar jag Sugar Addiction Awareness Day med ännu en dag utan socker och andra beroendeframkallande substanser. Som jag sa i mitt förra inlägg:

Idag är jag fri.

Jag är fri

Idag på lunchen fick jag frågan vilken mjölprodukt jag saknar mest. Bullar? Kakor? Pasta?

Min första reaktion var ingen! Det är så skönt att slippa äta beroendeframkallande mat! Jag är så tacksam för den frihet min abstinenta mat ger mig.

”Jag skulle inte kunna leva utan bullar.” svarade han.

Lite töntig bild, jag vet. Men ändå.

Bara för idag

Bara för idag. Det är så jag har behövt elva för att klara av att hantera den överväldiga sjukdomen beroende som jag har levt med hela mitt liv.

Det fanns en tid då min vardag var ohanterlig; jag kunde inte koncentrera mig på skolan, hade svårt att komma nära vänner och kärleksrelationer och mådde pyton. På morgnarna var det tufft att komma upp ur sängen för jag var tyngd av ångest och smärta och på kvällarna var det svårt att komma i sängs för jag var livrädd att vara ensam med mina smärtsamma känslor.

När jag hittade andra med samma sjukdom kunde vi dela med oss av våra erfarenheter, styrkor och hopp med varandra. Jag fann att jag inte kan ta beslut för resten av mitt liv utan det enda jag kunde förändra var stunden just nu. Bara för idag.

Bara för idag ska jag bara äta det som är bra för mig, bara för idag ska jag inte dricka och bara för idag ska jag ta hand om mig. En dag i taget blev flera år och en dag i taget blev lite bättre än dagen innan.

//sthlm addict

Catharina, 37, sockerberoende

Kära vänner!

Jag fick just expressens bilaga från en vän som hade hittat en artikel om sockerberoende i den. Det är en jätte bra och informativ artikel och jag är ledsen att jag missade att tipsa er om den. Det är från förra helgens bilaga.

Artikeln berättar om Catharinas väg till ett sockerfritt liv och på andra sidan är ett jätte bra test man kan göra för att se om man är sockerberoende:

Jag vet inte hur bra testet syns på bilden. Om ni vill kan ni göra ett annat sorts test som heter Självdiagnostest UNCOPE ©, som ni hittar här (skrolla ner en bit). 

Det börjar skrivas mer och mer om sockerberoende och jag tror fler och fler känner igen sig i sjukdomen och kan på så sätt hitta sin väg till ett bättre liv. Jag är jätteglad att det finns modiga kvinnor som Catharina som vågar stå för den hon är och på så sätt inspirera andra.

Såhär såg framsidan av Söndagsbilagan ut:

Gemenskap läker min själ

Jag har på flera år inte ätit socker. Det känns lite overkligt ibland. Jag? Inte socker?

Nu för tiden går mina tre abstinenta mål om dagen på rutin och om jag äter ute känner jag direkt i kroppen om jag behöver komplettera med något, oftast fett. Ibland känner jag mig tom ”vanlig”. Men det är just när den vanliga känslan slår in som jag blir orolig för ett återfall. För jag är inte ”vanlig”, jag är sockerberoende.

Att träffa andra sockerberoende och framförallt nykomlingar ger mig möjlighet att dela med mig av mina erfarenheter och lyssna till deras. Detta är den bästa påminnelsen om min sjukdom och hur den ser ut. Men framförallt så får jag ta del av en gemenskap vilket läker min själ.

/sthlm addict

Skipper på möte

I programmet Du är vad du äter på tv4+ nu på torsdag kommer skipper ta med sig en 21 årig tjej på möte, missa inte det!

Såhär står det i tablån:

Du är vad du äter

Tjej, 21 år och 170 kilo tung

Torsdag 14 april 2011 20:00

Lördag 16 april 2011 18:00 (R)

Del 2 av 10. Anna Skipper tar sig an den 21-åriga bloggaren Katta som väger 170 kilo. För att överleva sin 25-årsdag måste hon drastiskt ändra livsstil. Vändpunkten kommer när Anna tar med sig Katta till ett möte för matmissbrukare.

Anna Skipper fortsätter hjälpa människor som har problem med vikten. I detta avsnitt hjälper hon Katta, 21 år, som väger 170 kilo. Hon måste gå ner i vikt för att överleva sin 25-årsdag.
I kvällens avsnitt tar Anna Skipper sig an den 21-åriga bloggaren Katta som trots sin ålder väger hela 170 kilo.

Det blir ett känslosamt möte med mycket blod, svett och tårar för Katta, som måste ner i vikt för att överleva sin 25-årsdag.

Anna tar med sig Katta på ett AA-möte för matmissbrukare och det blir en vändpunkt för Katta. Men kommer hon att lyckas med målet att för första gången i sitt liv kunna springa 60 meter?

Del 2 av 10.

Nytt möte för sockerberoende i Stockholm!

Faa, Food Addicts Anonymous, har starta ett nytt möte för sockerberoende i Stockholm. Mötet äger rum i Frälsningsarmens lokaler och ät nytt sedan en vecka tillbaka.

Torsdagara kl 18-19
Östermalmsgatan 69
T-bana Stadion

För mer information eller ett möte nära dig besök faa.se!

Hoppas vi ses där!

//sthlm addict

PS Är du sockerberoende? Testa dig sälv här!

Sockerberoende i bilder

Jag googlade på sockerberoende och här är några av bilderna som kom upp. Vilken är din favorit?

Att stå på en boll

Livet är som att stå på en boll. Ibland tappar vi balansen och behöver rätta till det. Det händer också att vi överkompenserar men om vi koncentrerar oss kommer vi tillbaka till en balans där vi kan slappna av.

I livet ingår också att livet bara händer. Vi tappar balansen igen och behöver koncentrera oss för att åter ta den.

Min boll blev omskakad när jag förlorade en vän. Det var utanför min kontroll och jag kunde inte göra något annorlunda. Livet bara hände. Idag gör jag fotarbetet för att återställa balansen.

Redan som liten

Redan som liten, bara några år gammal, stal jag och gömde och smög med godis. Jag trodde det var något som alla barn gjorde men så var det visst inte.

Jag drack sirap från skafferiet och tömde mina syskons fickor och om jag hade tur hittade jag lakrisal, läckerol eller bugg.

Jag trodde alla tonåringar la alla sina pengar på godis och satt hemma fredag- och lördagkvällar för att äta. Jag trodde också att det inte fanns någon som ville dela med sig av godiset och blev förolämpat när någon frågade om att få smaka.

Jag trodde alla levde som jag och att det sjuka var friskt och att det friska var sjukt. Min världsbild var rubbad, för att ha problem med mat måste man nämligen vara tjock och jag var så smal, men inte för smal, utan sådär smal som dem är på tv, film och reklamen på stan.

Livet framför mig

Jag älskar hur livet öppnar sig framför mig. Det är som att göda en klätterväxt som sakta men säkert arbetar sig upp för murbruket.

Det som förut var små neongröna blad är nu stora och mörkgröna av erfarenhet och kunskap och jag akn inte sluta undra vad de nästa snorgröna bladen kommer att vara!

Sugar Cage

Är det inte oss de borde låsa in egentligen? Haha!